Du kan bara minnas det du tänkt

Meningen ovan inledde Anna Tebelius Bodins föreläsning ‘Att undervisa hjärnan’ som jag lyssnade på i början av oktober och ända sedan dess har den dykt upp i mitt medvetande i en mängd olika sammanhang. I all sin enkelhet uttrycker den precis det som jag funderat mycket över den senaste tiden – om inte eleverna är med i tanken, är aktiva på riktigt i det vi gör i skolan, hur ska de då kunna lära sig något?

Under föreläsningen fick vi deltagare sedan en kort genomgång av hur det vi erfar transformeras från enbart intryck till något som vi faktiskt lärt; kommer ihåg. De exakta neuropsykologiska processerna kommer jag inte ge mig på att återge, däremot vill jag gärna dela med mig om några av de lärdomar jag fick med mig:

  • Vårt korttidsminne sträcker sig ungefär över 30 sekunder – det innebär att en person som sitter och läser en text men som inte tänker på innehållet, inte själv nödvändigtvis upptäcker att hen inte lär sig något. Precis just i stunden så kan hen ju berätta vad som står på sidan men om personen inte tänker på det lästa kommer det att försvinna.  frontal_lobe_animation
  • I bakre delen av hjärnan tar vi automatiskt in allt vi erfar,
    men för att det ska fastna i minnet måste det processas i främre delen av hjärnan. För att säkerställa att vi faktiskt arbetar med det vi tar in för att lära oss det, krävs att vi gör något med det; samtalar, skriver eller agerar på ett eller annat sätt.
  • För att kunna lära oss något behöver vi rikta vår uppmärksamhet mot det. Bodin visar att vi bara kan rikta vår uppmärksamhet mot en sak i taget. Varje gång vi riktar uppmärksamheten åt något annat går fokus och lärande förlorat.
  • Vi kan bara minnas det vi läser om vi tänker på det vi läser medan vi läser.
  • Efter att ha suttit stilla i mer än 30 minuter går kroppen och hjärnan in i viloläge, uppmärksamheten blir lidande – att bara resa sig upp i 90 sekunder gör att kroppen och knoppen vaknar till liv igen. stress
  • Stress gör oss dummare – den del av hjärnan som ger oss tillgång till kunskap kapslas in och vi tänker inte längre, utan vi reagerar.

Så på vilket sätt är ovanstående viktigt för mig, oss som pedagoger? Om vi bara lär oss något då vi tänker på det vi gör medan vi gör det, måste vi än starkare ge våra elever möjlighet att göra just det. Och hur gör vi det?

Ja, exakt hur finns det inget direkt facit till, det kan se väldigt olika ut beroende på deltagare, situation och syfte. Trots det, finns det ändå en del aspekter som vi alltid måste tänka på. Bodin menar att vårt uppdrag som pedagoger i grund och botten handlar om två saker; vi måste ge eleverna något att tänka på och vi måste göra det möjligt för dem att tänka. Visst låter det enkelt?

Nej, självklart inte. Men om vi ändå har dessa två delar med in i all vår planering så kan det göra något med hur vi lägger upp vår undervisning – hur gör jag för att de uppgifter eleverna ska göra verkligen ska få dem att tänka? Och hur gör jag för att de ska kunna tänka?

Pröva!

För dig som vill veta lite mer om Anna Tebelius Bodin, följ länkarna!

http://www.annatebeliusbodin.se
http://plugga.weebly.com

Bloggat av
Jenny Ahlgren
förstelärare och språk-, läs- och skrivutvecklare

Det här inlägget postades i Förstelärare delar, Hjärnan. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s