Reading to learn

Så här de sista dagarna före ledigheten för lärare i grundskolan publicerar språk- läs- och skrivutvecklare Jenny ett tänkvärt blogginlägg om Reading to learn – en väg för fler att känna att de lyckas. Med det tar Härryda delar och lär sommarlov. Vi ses i höst!

Alla elever ska ha möjlighet att nå så långt som möjligt, oavsett bakgrund.

Att skolan ska vara en plats där alla ska ges möjlighet att nå så långt som möjligt, håller vi nog alla med om. Att våra elever kommer till skolan med väldigt olika förutsättningar, är inte heller ett revolutionerande påstående. Att dessa två aspekter innebär utmaningar för oss pedagoger är givet. För att möta denna problematik har man i Göteborgs stad sedan ett par år tillbaka valt att satsa på att utbilda pedagoger i Reading to Learn.

Reading to Learn (R2L) är en vidareutveckling av genrepedagogiken. Genrepedagogiken syftar till att stimulera elevernas egna skrivande och bygger till stor del på att analysera modelltexter. För vissa elever fungerar detta utmärkt men hur göra med dem som inte förstår modelltexterna? Här behövs något mer, nämligen en pedagogik med inriktning på att läsa; att förstå text.

Forskarna bakom R2L (David Rose m fl) använder Basil Bernsteins arbete inom utbildningssociologi.  Bernstein menar att vi socialiseras in i olika språkliga interaktionsmönster beroende på vår bakgrund och att särskilda interaktionsmönster gynnar vissa och missgynnar andra. Skillnaden mellan de som har språket och de som inte har det, håller i sig genom hela skolgången – det ökar till och med. Om vi tittar på den senaste PISA-undersökningen ser vi att föräldrars skolbakgrund spelar en större roll för elevers resultat än tidigare, något som gör att detta är något som vi måste möta.

Vad innebär då R2L? Som nämndes ovan är det en vidareutveckling av genrepedagogiken och den som arbetat utifrån den kommer att till viss del känna igen sig. Eleverna ska lära sig att läsa och till slut också skriva ämnesspecifika texter med hjälp av explicit och modellerande undervisning.

Det första pedagogen behöver göra är att välja text utifrån vad hen vill uppnå, elevernas kunskapsnivå samt ämnets svårighetsgrad. Pedagogen behöver också fundera på vilket sätt hen vill läsa texten på, sättet är beroende av vad som är syftet med läsningen.

Sedan följer pedagogens egen bearbetning av texten. Vilken typ av text är detta? Hur gör jag det tydligt för eleverna? Vad handlar texten om? Hur kan jag guida eleverna genom texten? Som helhet, stycke för stycke, mening för mening, kanske till och med ord för ord? Hur förklarar jag och hur ställer jag frågor? Vad det gäller frågorna är det viktigt att poängtera att det handlar om att ställa frågor som eleverna kan svara på med hjälp av det som pedagogen förklarat. Interaktionen i klassrummet ska ge eleverna möjlighet att lyckas för att förstärka deras självförtroende och i med det deras vilja att vara aktiva i klassrummet – det ska inte handla om att den som redan kan ska få visa sig duktig utan om att alla ska kunna svara på lika villkor.

Därefter är det dags att ta steget in i klassrummet. Pedagogen börjar med att förbereda för läsning genom att berätta vad det är för text de ska läsa, vilket syfte texten har, vad den handlar om och hur detta utvecklas stycke för stycke. Om det är relevant lyfter pedagogen även hur bilder och figurer påverkar läsningen. Nästa steg är att läsa texten tillsammans. Stycke för stycke, mening för mening eller ord för ord, beroende på hur svår texten är och på hur mycket eleverna kan innan läsning. Hela tiden är det pedagogen som guidar och riktar elevernas uppmärksamhet på olika drag i texten. Pedagogen ställer identifikationsfrågor och eleverna markerar i texten. Vilka frågor pedagogen ställer och vad eleverna markerar beror på syftet med läsningen. Tex om pedagogen via läsningen vill göra eleverna medvetna om hur man varierar sambandsord som markerar tid i en text, kan hen fråga: “I stycket vi just läst finns ett ord precis i början som markerar tid – vilket?” Om det handlar om att pedagogen vill säkerställa att eleverna förstår alla ord kan en fråga vara: “I meningen vi precis läste finns ett ord som betyder ungefär samma sak som lärare – vilket?” (Se gärna UR för exempel)

De ord som markeras, sammanställs gemensamt och kan sedan användas på olika sätt. Om syftet med uppgiften är att eleverna ska förstå ny fakta kan de fungera som grund för förklaring, om syftet är att eleverna i slutändan ska skriva en egen text så kan de vara stommen i en första skiss. Eftersom skolan till stor del är textbaserad handlar det ofta om att eleverna ska producera egen text och då är sammanställningen en naturlig utgångspunkt för ett gemensamt skrivande som därefter följs av individuell konstruktion.

Att arbeta utifrån R2L har visat sig ha flera vinster. Det som är tydligast är en ökad måluppfyllelse hos de som vanligtvis upplever skolan som mest utmanade. En annan vinst är att det ger fler elever möjlighet att känna att de lyckas. Och ur ett pedagogperspektiv är det stimulerande då man kan arbeta med mer avancerade texter än vad man kan göra då eleverna ska arbeta självständigt. Visst kanske det tar längre tid att arbeta med en text utifrån R2L men fördelen är att de som inte tidigare kunnat följa med får en möjlighet att lyckas och att närma sig skolans och de olika ämnens språk. Om vi kan ge alla en chans att tillägna sig skol- och ämnesspråk så måste vi ta den!

För den som vill veta mer:

Pedagog Göteborg
Tidningen Origo
UR: Flerspråklighet i fokus

//Jenny Ahlgren
Förstelärare
Språk-. läs- och skrivutvecklare

Det här inlägget postades i Förstelärare delar, Språkutvecklande arbetssätt. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s