Språk-, läs- och skrivutvecklarna tackar för sig!

TACK!

Under två år har vi haft förmånen att arbeta som språk-, läs- och skrivutvecklare och vi vill verkligen tacka för alla kollegiala samtal vi haft möjlighet att delta i. Det har varit utvecklande att ta del av fantastiska lärdomar på olika skolor och vi hoppas också att vi har lyckats så några frön här och där.

Förra året var vårt fokus språkutvecklande insatser. På några skolor arbetade vi hela läsåret, på andra skolor var vi vid några tillfällen och vi bjöd in till nätverksträffar och föreläsningar. Under detta läsår har största fokus varit ‘Specialpedagogik för lärande’ men vi har också deltagit på olika APT och studiedagar, samt haft träff kring Bedömnings-stödet  i läs- och skrivutveckling för år 1-3. Det har varit en stimulerande resa, där vi verkligen har fått möjligheten att utveckla vår egen förståelse för vad en skola för alla innebär.

Vi vill dela med oss av vår förståelse för vad vår undervisning behöver innehålla, för att alla elever ska nå så långt som möjligt. Det handlar inte om specifik metod utan snarare vad som påverkar vårt förhållningssätt till undervisning och relationer.

Visst är vi alla bekanta med vår kommuns helhetsidé – Rötter och vingar.
Men vad betyder den egentligen för vårt dagliga arbete? Det är vårt gemensamma ansvar att skapa goda relationer och en god lärmiljö så att våra barn och elever utvecklas, lär och kan ta sig an framtiden på bästa sätt. Det pedagogiska ledarskapet i verksamheterna är en förut-sättning för att lyckas i det arbetet.
Hur gör vi för att utveckla stabila rötter och starka vingar?

Vi vill skapa en tillgänglig lärmiljö med ett tryggt klimat där eleverna:

  • Lär sig hur man kan tänka om sitt lärande.
  • Lär från yta till djup.
  • Utvecklar ett språk för att få fördjupad förståelse i alla ämnen.

En grundförutsättning i ‘Specialpedagogik för lärande’ är det relationella förhållnings-sättet. Det innebär förenklat att vi hela tiden måste tänka att eleven är i problem, inte att vi möter elever med problem. Själva idén om detta är ingen nyhet men i och med arbetet under året har förståelsen fördjupats. Det är vi pedagoger som behöver förändra/justera vår undervisning, vårt förhållningssätt för att eleven ska kunna växa. En central del är att vi måste fokusera, och bygga vidare, på det som faktiskt fungerar. I många av de samtal som vi deltagit i har vi mött pedagoger som verkligen präglas av ett relationellt förhållningssätt och som brinner för att skapa en sådan miljö samtidigt som de också uttrycker en stor frustration över svårigheten i att hitta den tid som krävs för att bemöta alla elever i deras lärande. Pedagogers samarbete är nyckeln till detta!

Hand i hand med helhetsidén Rötter och vingar, hittar vi två begrepp som vi ständigt återkommer till; stöttning och utmaning. Till ytan sett är det inte svårt att förstå vad som här åsyftas – för att våra elever ska kunna växa så måste de få stöttning i processen och för att de ska kunna lyfta högre än de trott måste de få utmaningar. En diskussion som ofta uppkommer då vi talar om detta är risken att olika typer av stöttning gör att eleverna inte kan anta utmaningar på egen hand, att det ena på ett sätt utesluter det andra. I själva verket är det tvärtom, båda delarna är lika viktiga för att lärande ska möjliggöras för alla. Vi kan ha utmanande uppgifter och stöd på plats för den som behöver det. I ett idealt klassrum är en uppgift så utmanade att faktiskt alla behöver ha någon form av stöttning för att komma igång – ett lärande/tränande pågår för alla samtidigt.

I ett klassrum där elever utmanas blir det naturligt att man måste prova, utvärdera och arbeta tillsammans. Misslyckande är en del av processen, inte något som måste döljas, något som måste ske för att målet ska uppnås – målet att nå ökad förståelse för något. I en sådan miljö stimuleras ett växande tankesätt där eleverna (och pedagogerna) vet att lärande pågår, utveckling pågår: vi är inte, vi blir. Växande tankesätt

Stabila rötter förutsätter att eleverna har tillräckliga grundkunskaper för att kunna fördjupa sitt lärande. Kanske har vi ibland för bråttom innan vi går vidare till nästa steg. Allt lärande kräver både ytlärande och djuplärande för att transferering av lärandet ska ske. Detta kan t.ex. innebära att även äldre elever kan vara i behov av att träna avkodning och ordförståelse innan vi kan förvänta oss att de kan jämföra texter samt analysera dem. Vi måste skapa möjligheter  för eleverna att repetera och memorera grundläggande färdigheter, tid för att befästa dessa förmågor parallellt med uppgifter som syftar till djupare lärande och slutligen transferering av lärandet. En nära koppling mellan en tidigare inlärd uppgift och ny situation krävs för att gå vidare till transferering av lärandet. Transferering sker under både ytlärande och djuplärande, förutsatt att det leder till förståelse. Elever behöver t.ex. automatisera multiplikationstabellerna (ytlärande), förstå vad multiplikationen innebär (djuplärande) och sedan använda kunskaperna i olika problemlösningsuppgifter (transferering).

Det finns idag många elever i våra klassrum som är språkligt sårbara, dvs de saknar tillräckliga språkkunskaper för att kunna tillgodogöra sig undervisningen. Hur bygger vi hållbara språkliga rötter och hur kan vi bidra med en undervisning som utökar ordförrådet för alla elever? Språkutvecklande undervisning i alla ämnen gynnar alla elevers målupp-fyllelse och i synnerhet de elever som är språkligt sårbara. Skolans språk är komplext och varje pedagog behöver fundera över språket i sitt ämne. Ju äldre eleven blir, desto högre språkliga kravs ställs. Har eleven ett svagt ordförråd syns det tydligt i måluppfyllelsen eftersom det blir en obalans mellan elevens språkliga förutsättningar och de förväntningar som ställs på språklig förståelse och uttrycksförmåga i kunskapsutveckling och kamrat-relationer. Att inte ha ett fullgott språk leder till utanförskap. En länk till en givande föreläsning:  Arbetsminne och språk

Vi nämner i stycket ovan att alla pedagoger behöver tänka kring språket och arbeta språkutvecklande men vad innebär det? I grunden ligger självklart det vi poängterat tidigare; ett tryggt klimat där eleverna vågar att investera sig själva, sin identitet i lärandet. Det språk man har är tätt sammankopplat med identitet; att våga visa sina brister och att inse att man behöver utvecklas är känsligt, och vi som pedagoger måste gå varsamt fram. Språkutvecklande klassrum karaktäriseras av fokus på innehåll, fokus på språkanvändning och fokus på själva språket. Det första fokuset handlar om hur vi gör innehållet begripligt, hur vi tar var på elevers förkunskaper samt, naturligtvis, hur innehållet är kopplat till läroplan och kursplaner. Fokus på språkanvändning handlar om elevernas möjlighet att använda språket aktivt på olika sätt. På vilket sätt främjas samtal av olika slag? Vad skriver eleverna? Hur? Och inte minst för vem? Forskning har visat att ju mer språkanvändandet är kopplat till autentisk interaktion desto bättre. I denna del är det också viktigt att lyfta fram att det är viktigt att göra eleverna medvetna om att olika situationer och olika syften med språkandet påverkar hur de ska formulera sig. Detta hänger ihop med den sista delen; fokus på språket. Självklart handlar det om att arbeta aktivt med olika begrepp och förståelse av olika texttyper men också om att ge eleverna möjlighet att jämföra olika texter och ord – när används de? Och vilket syfte vill avsändaren uppnå?

Vi möter alla de elever som vi tycker underpresterar och vi träffar också de elever som kämpar utan dess like men ändå inte når så långt. Hur lägger vi upp vår undervisning för att möta alla elever så att de når så långt som möjligt utifrån sina förutsättningar? Är vi beredda att planera för en undervisning som kräver både ytkunskap och djuplärande där vi differentierar för alla elever? Ett komplext uppdrag som ständigt är under utveckling. Vi som pedagoger är, som John Hattie uttrycker det,  förändringsagenter – att vi antar utmaningen, tar oss ner i “gropen” och kämpar tillsammans med våra elever. The learning pit

Vi önskar er alla en härlig sommar!
Ulrika Reuterberg och Jenny Ahlgren   

Det här inlägget postades i inkludering, Rötter och Vingar, Språkutvecklande arbetssätt, Vetenskaplig grund/beprövad erfarenhet. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s